Att känna sig fri utan att känna sig nedtyngd...

Var en känsla jag aldrig trodde jag skulle få uppleva. Det känns som jag är fri efter ett långt fängelsestraff ifrån ett fängelse som hade öppna portar hela tiden. För den som satte mig i fängelset var andras värderingar av mig men den som höll mig kvar innanför murarna var jag själv.

Jag känner äntligen att jag kommer bli fri i ett nytt land att bli den människan som bor inom mig. Hela Harriet Olsén i allt som innefattar mig, min stora personlighet, mitt bullriga skratt, min livsglädje, min postitivitet och mitt stora självförtroende. Där finns också min stora törtst efter kunskap, min nyfikenhet, min sorg över sånt som gått fel, saknade kära släktingar, sorgen över mina två missfall.

Jag drivs av att prova på nya saker. Jag mår som bäst i en roll där jag får känna mig som en upptäcktsresande, en situation där jag får ta initiativ. En situation där jag får känna att jag duger har jag aldrig upplevt mer än de dagarna jag var med i en gospelkör och vi mottogs med öppna och kärleksfulla armar i Cleveland, Ohio. DÄR behövde jag inte knöla ner hela min inre jättevarelse i ett spädbarns kropp för att inte ta för stor plats.

Den förvandlingen som skett det här året har varit en tuff resa hittills men den har varit underbar. Jag längtar till jag får breda ut mina vingar och testa vingarnas styrka och segla på vindarna ända ut i vingspetsarna.

Jag är redo för framtiden och jag gör mitt bästa för att vara i nuet så jag inte ska missa någonting.

Förberedelserna fortskrider

Nu börjar saker och ting att rulla. Har dock några frågor jag behöver får svar på ännu. Men det löser sig nog eftersom. Tid är bokad för att skaffa hundpass och ge Disa första vaccinationen mot rabies. Det behövs två innan hon får komma in i Storbritannien. Håller på att ta reda på vad det kostar för henne att flyga dit och HUR man ska lösa det. Hoppas verkligen inte att det är för dyrt för då måste jag nog fundera över hur vi ska göra.

Livet är verkligen inte lätt men jag hoppas att jag hittar nya lösningar på problemen.

Min lovebug är så viktig att det är svårt att tänka sig att leva utan henne. Vi håller tummar och tår.

Jag är glad att det finns hjäp att få i Bradford och att jag nu också får hjälp i bostadssökandet. Det är svårt att få en lägenhet utan referenser där och det är svårt att ha sådana när jag inte bott i landet förut. Det kommer också att lösa sig det också, det är jag helt övertygad om.

Jag ser fram emot mitt nya äventyr för jag inser nu att skytten i mig kräver sitt. Jag har assendenten i Junfrun och den delen av mitt komplicerade jag har fått sitt hittills i mitt liv. Nu är det dags för skytten att få dominera.