Ett känslosamt dygn..

Min kära, vackra och underbara Disa har flyttat. Världens i särklass underbaraste hund har fått ett nytt hem.

Men hellre det än att jag riskerar att förlora henne p g a hundrasistiska och okunniga lagar i ett annat land.

Dessutom kommer hon bo med två underbara kvinnor E och M i Älandsbro, på landet, med TRE katter!! Det ni, det kan inte jag slå heller. Hon har idag sedan jag åkte hem hunnit med en långpromenad, träna lite eftersök, skällt på en gul traktor och mött en tax. Förutom det har hon pussat sina nya mattar och ätit god mat. De nya mattarna är ungefär lika knasiga som mig och älskar både människor och djur så jag är så trygg i att de tar hand om min ögonsten när jag flyttar till Bradford.

Jag har också hämtat ut mina flygbiljetter idag! WOW! Det finns verkligen generösa och fina människor där ute. Jag är så tacksam att de väljer mig som föremål för sin generositet. Just i ett ögonblick i livet när jag hade möjlighet att ta chansen.

Skulle jag be Gud om någonting mera idag så skulle det vara att jag får hyra ut min lägenhet tidigare än min uppsägningstid går ut. Det skulle vara underbart om Din Bostad ringer till mig och säger. Hörruu, vi har lyckats få en bra hyresgäst till din lägenhet som du hyr av oss, kan du flytta ut till den 15/12 tro? Det vore underbart, för då skulle jag slippa att behöva strula med hyror det första jag gör.

Då nu allt annat gått som smör i solsken efter jag tackat jag och jag känner frid i mitt hjärta så kommer nog det här också att fungera. Lägenheten är ju fantastisk och det är kanonfina grannar här dessutom.

Bara för att jag vågar varför ska du förminska mig?

Denna förmiddag tänker jag på vad olika människors reaktioner varit på att jag ska flytta utomlands. Jag förstår att det har med dem själv att göra, såklart men jag har hört saker som hur ska du klara dig? Vad ska du göra där? Vad ska du leva på? Hur kan du lämna dina barn? Allt med undertonen att jag är dum i huvudet och inte kan tänka själv.

Jag hoppas verkligen att dessa frågor som ställts till mig egentligen handlar om människors egna rädslor och tillkortakommanden. Jag känner mest kärlek och lite ledsamhet för dessa människors skull. Jag är så lycklig att leva i min kraft. Just nu mår jag oerhört bra och livet leker.

Jag är som en ungdom som äntligen kommit på att mina val är mina egna. Såklart har jag talat med nära släkt och mina barn om det för det är så man gör. Ingen av mina barn tycker det är tråkigt att jag åker, de uppmuntrar mig att uppfylla mina drömmar och mina mål precis som jag uppmuntrar dem. De är härliga starka unga vuxna alla tre. Sedan finns ju skype, facebook och ett och annat flygplan.

Jag har hittat tre körer lokalt i Bradford som jag ska gå till när jag har kommit lite iordning. Det första jag ska göra nästan är att boka tid för att pierca mig. Även här gör jag som jag vill. Jag vägrar vara lagom och förminska mig för att passa in i en norm som ingen annan heller följer. Jag är inte rädd att sticka ut, jag är rädd att passa in för det betyder att jag lämnar över makten för mitt liv i andras händer. 

Jag känner mig fri, stark och modig och det är en underbar känsla. Jag kommer ha julafton varje dag genom nya människomöten, höra ett nytt språk i mina öron, se fler nationaliteter, handla billigt, fotografera min omgivning, lära känna en delvis ny kultur, bli trevligt bemött i affärere, gå på muséum, loppisar, konstgallerier, titta på slott, gå på heden, ta vandringsleder och jobba som volontär på RSPCA. Mitt liv kommer bli ännu mer berikat av mängder med olika kulturer.

För mig innebär allt detta saker som gör mig lycklig, de utmanar mig, jag blir av med fördomar (de har vi alla), jag kommer lära mig massor och det kommer vara fantastiskt.

Förberedelserna fortskrider

Nu börjar saker och ting att rulla. Har dock några frågor jag behöver får svar på ännu. Men det löser sig nog eftersom. Tid är bokad för att skaffa hundpass och ge Disa första vaccinationen mot rabies. Det behövs två innan hon får komma in i Storbritannien. Håller på att ta reda på vad det kostar för henne att flyga dit och HUR man ska lösa det. Hoppas verkligen inte att det är för dyrt för då måste jag nog fundera över hur vi ska göra.

Livet är verkligen inte lätt men jag hoppas att jag hittar nya lösningar på problemen.

Min lovebug är så viktig att det är svårt att tänka sig att leva utan henne. Vi håller tummar och tår.

Jag är glad att det finns hjäp att få i Bradford och att jag nu också får hjälp i bostadssökandet. Det är svårt att få en lägenhet utan referenser där och det är svårt att ha sådana när jag inte bott i landet förut. Det kommer också att lösa sig det också, det är jag helt övertygad om.

Jag ser fram emot mitt nya äventyr för jag inser nu att skytten i mig kräver sitt. Jag har assendenten i Junfrun och den delen av mitt komplicerade jag har fått sitt hittills i mitt liv. Nu är det dags för skytten att få dominera.

Moving to Bradford

WOW! Du vet sannerligen aldrig var livet kan ta dig. Här står jag idag. Har en vän i Bradford, Yorkshire och jag kommer att flytta dit. Ja, det är sant. Jag ska flytta till Bradford. Ivrigt påhejad av mina barn som tycker jag ska ta chansen. Jag och Disa tar Jesus med oss i hjärtat och byter land. Jag kommer sälja allt jag äger och köpa mig en laptop och en ny mobiltelefon innan jag far. Allt i mitt liv har lett fram till det här ögonblicket. Alla dörrar som nyligen stängts har lett fram hit. Hit där jag nu befinner mig. Jag tar chansen, jag ska helt omskapa mig själv.

Det finns någon liten pionjärkänsla att sälja allt jag äger och har för att bege mig till helt oväntade omgivningar. Lära känna en ny kultur eller som det är i England, många olika kulturer. Det ska bli kul att lära mig om mig själv, säkert väldigt utmanande också, att se mig själv som en främling. Möta nyfikenheten hos andra, få möta deras frågor. Uppleva massor nytt i ett land jag alltid har älskat, tala ett språk jag alltid tyckt mycket om, få leva ut min brittiska humor och möta människor jag aldrig skulle ha kunnat få möta annars.

Livet är STORT jag känner mig modig och stark. Jag ska försöka dela med mig av mina erfarenheter här på bloggen och vilka frågeställningar, vilka problem och möjligheter jag kommer att möta. Det är fantastiskt.

Livet är gott!