Sundsvall Dragons – en lång historia om ett namn.
Lite sommarläsning.
Sundsvall Warriors, det skulle kunna ha varit namnet på kommunens basketstolthet, försvenskat Sundsvalls Krigare – och skulle i förlängningen ha ingått i Gustav II Adolfs armé. Det var nämligen hjältekonungen som 1621 (och 1624) gav Sundsvall sina stadsprivilegier – och det officiella stadsvapnet är också präglat av den allra första historien; ett musköteri skulle förläggas till staden, för försörjningen av vapen till konungens soldater. Sundsvalls officiella vapen består därför av två korsställda muskötstöd och en stormhatt (stridshjälm). Det blev inte så mycket av vapenfabriken, utan den flyttades i stället till Söderhamn. I Sundsvall uppstod däremot ett klockgjuteri, som efter sekler övergick i Sundsvalls Verkstäder och än i dag, som senaste industriella länk i kedjan, presenterar sig som Emhart Glass, med sitt världspatent på produktion av maskiner för framställning av glasflaskor.
Från att huvudnäringen i staden gick från fiske till trävaruindustri, så uppstod också här en av Europas största varvsindustrier. Från mitten av 1700-talet och ett drygt sekel framåt sjösattes över 350 segelfartyg, som seglade världen över med stapelvaror och återkom med långväga kryddor, exotisk grannlåt och pynt. Många rutter gick till Kina och i lasten tillbaka fanns, bland österlandets export, både drakar och påfågelsfjädrar, prål som också föll träpatronerna i smaken vid smyckandet av sina villor, herrgårdar och sommarresidens.
På midsommarafton 1888 tuffade ångslupen Selånger upp genom ån, trotsande sommarförbudet av vedeldning, varvid gnistregnet satte eld på änkan Styf´s fastighet väst på stan – och den största stadsbranden i Sveriges historia fick sitt fäste. På knappt nio timmar var staden söder om Selångersån nedbrunnen och större delen av Sundsvalls befolkning var utan hem och hushåll. Men katastrofen förvändes bara på ett par år i dess motsats. Här öppnades plötsligt ett klondike och det var inte för inte som Sundsvall fick smeknamnet Lilla Amerika. Under 1890-talet växte en av världens mest genuina sekelskiftesstäder fram, med en brokig flora av det förnämsta byggkonsten kunde visa upp av nyrikedom och originalitet. Stenstaden och dess 32 kvarter presenterade sig inom loppet av bara några år. Här finner vi bland annat en sådan pärla som Hotell Knaust, där allt från den siamesiske (thailändske) konungen Choulalongkorn, jazzlegenden Louis Armstrong, tungviksmästaren i boxning Floyd Patterson, till basketcelebriteten Scottie Pippen tillbringat nätter och dagar. Men före alla andra byggnader återuppbyggdes den vackra nygotiska kyrkan i tegel, tävlingsritad av den unge arkitekten Gustaf Hermansson. Tittar man riktigt noga på de två tornen, så sträcker sig 16 långhalsade drakar ut från fasaden åt alla vädersträck! Och inte nog med det; beger man sig till Stora Torget och synar det palatslika Hirschska huset, så kröns det magnifika tornet också av en stor gyllene drake, som enligt gammal kinesisk sed ska skydda staden mot nya bränder och annan sot eller fara.
Tiden öppnade 1900-talet och nya verksamheter tog fart. Bland industrietablering och teknikvinningar bildades också, 1939, korgbollssektionen vid KFUM Sundsvall. Ett par landslagsmän producerades och redan 1955 blev det en bronsmedalj i Svenska Mästerskapen, varefter en idog verksamhet fortsatte utan att, för den delen, konkurera i den absoluta eliten.
I början på 1970-talet tog sig kommunen en funderare över sitt varumärke och bestämde sig för att anlita sundsvallsbon och ”varumärkeskreatören” Paul Persson (mest känd för skapandet av Konsums evighets-logga) för uppfräschning av en kommunens logotype, vid sidan av den officiella vapenskölden. Resultatet blev ett ”S” i versal, med ett tydligt drakhuvud och vass tunga. Som med alla nymodigheter utbröt kraftiga reaktioner från konservativt håll, åsikter i långbänk, som blossar upp med jämna mellanrum och ännu inte fått sitt naturliga slut … Men draken var nu etablerad ytterligare en gång, mer allmängiltig och mer synlig
Basketen hettade till ordentligt, både på dam- och herrsidan, i Sundsvall under 80-talet -- och när Föreningen BasketLigan etablerades 1992 ansökte KFUK-KFUM Basketklubb om inträde påföljande säsong och hade, i samförstånd med Sundsvalls kommun, arbetat fram ett koncept och ett artistnamn: Sundsvall Dragons. Sundsvall i geografin och en historisk drake att skrämma motståndarna med (?), visserligen och sannerligen på engelska, likt flera av Ligans deltagande lag. Att logotypen kreerats av Paul Perssons son och förre basketspelaren Håkan, i den då gemensamt ägda reklambyrån P&P, numera Popkommunikation, var både logiskt och självklart. Och ”the same procedure …” när klubben uppdaterade logotypen 2007.
Sundsvall är således mer eller mindre förknippad med sagodjuret draken och sommartid präglas hela utemiljön i Stenstadens centrum av Drakparaden, där dryga tjugotalet mer eller mindre fantasifullt utsmyckade varianter flyger i luften eller står fästade representerande företag, föreningar och idéer förankrade i Sundsvall. Att sensommaraktiveterna kring Selångersån invigs med flera dagars Drakbåtsfestival är ett annat tecken på identifikationen med draken. Men att draken också avsatt en avkomma i byn Orongo i ytterkanten av staden Kisumi, i Kenya, vid Victoriasjön, är kanske inte allom bekant. I ett projekt som Sundsvall Dragons, sedan tre år genomför tillsammans med KFUK-KFUM Sverige och YWCA Kenya, i informativt och förebyggande syfte mot droger och hiv/aids, har en basketbollklubb bildats och en förskola för föräldralösa barn adopterats. Att klubben heter Orongo Dragons och att torget för basketbollplanen kallas för Sundsvall, är som grädde på moset …
Sundsvall Dragons är således mer än bara ett påhitt eller ett namn …
Skrivet av: Anders Öhrn
ohrn@sundsvalldragons.com
Klicka på rubriken för att komma till originalsidan.
//basketmamman
%20fontana%20di%20trevi%20anita%20ekberg%20t1011.jpg)
