Translate

söndag, augusti 09, 2009

Jag undrar jag...


Foto: Harriet Olsén

...över så mycket. Det känns som alla tankar bara virvlar runt i huvudet just nu. Jag är så tacksam att jag har mitt jobb så att jag har något som skingrar mina tankar när de snurrar som allra värst. Det virvlar runt så snabbt att jag liksom inte får fatt i tanken utan det känns precis som om jag precis ska sträcka ut handen och ta tag i den - vips så är den borta igen - jag känner mig som jag står i ett rum och allt virvlar som en orkan runt mig och jag jobbar hårt för att få fatt i något att reda i. Det är jobbigt att känna så här.

Jag känner ändå att jag står på en stabil grund men ändå samtidigt virvlar det mesta för fort för att jag ska kunna reda ut hur jag känner och varför. Jag vet att jag inte trivs med mig själv, jag förstår att jag är orolig över allt elände min kropp hittar på och jag vet att jag oroar mig över min dotters skolgång. SÅ långt är jag med...

Foto: Harriet Olsén


Men mitt i orkanen så förstår jag att det är mer saker som poppar upp och pockar på min uppmärksamhet. Jag har längtan till gemenskap samtidigt som jag känner mig knäckt efter Team LaGaylia och inte duger. Jag vill ta ansvar över mycket mer - samtidigt som jag tycker att jag har nog mycket att stå i.

Jag känner mig rent ut sagt villrådig och behöver någon klok människa att tala med - en människa som har levt och som har gjort både goda och felaktiga val. Jag borde tala mer med Gud och jag borde lära mig att tycka om mig själv. Christer älskar mig som jag är och Gud har skapat mig så här. Varför känns det då så jobbigt?

Varför har inte jag en massa vänner när jag uppfattas som trevlig, glad och social? Jag fattar inte någonting. Allt jag vill är att vara en god vän till någon och ha en vän som är en god vän tillbaka. Hur kan jag känna mig så ensam?

... jag undrar jag varför det känns så här? Jag undrar jag....

6 kommentarer:

Anonym sa...

Hej !

Tycker absolutdu ska ta kontakt med en kurator på din VC... du behöver få prata av dig o få hjälp med tankar o struktur.... bara ngn " uatnaför" som lyssnar.

LOVAR att det är en bra medicin !!
Lycka till

Supermamsen sa...

Du är värdefull

Anonym sa...

Ta kontakt med någon att prata med, dvs. någon helt utomstående och inte kompis/vän. Vänner är till för mycket, men ibland när allt snurrar och man funderar på mycket, så behöver man annat stöd. Kan bara rekommendera det! Det är lätt att blanda ihop vad vänner "borde/ska" vara för en och vad man behöver av annat stöd. Det är det bästa jag har gjort för mig själv.

Harriet sa...

Jag har nyligen fått diagnos Diabetes typ 2, jag har problem med måttligt förhöjda nivåer av kortisol och jag har problem med depression - som jag medicinerar emot - har massor av åderbråck.

Min kropp säger bara NEJ - medan jag vill pressa den till att fungera.

Jag är så oerhört tacksam för sambo, barnen, jobbet och mycket i mitt liv. Men jag blir så orolig när min kropp hela tiden bjuder mig på nya negativa symptom och diagnoser.

Klart jag blir orolig då.

Det blir nog bättre bara jag får några besked. Det är svårt för en människa som fått ta ansvar från späd ålder och som alltid fått klara sig själv och ha kontroll att befinna sig där hon har precis allt utom det.

Jag kan förhålla mig kall och rationell när det gäller omständigheterna kring mina barns omsorg. Jag är bara så fruktansvärt ovan att ta hand om mig själv att dete faktiskt är svårt att göra det.

Men jag kämpar på och försöker hitta en plats inom mig själv där jag duger.

Elisabeth sa...

Så länge sedan jag var här och hälsade på dig... och så mycket jag skulle vilja skriva till dig nu, min vän.
Men timmen är sen, jag är trött, och då vet du ju hur man blir... mer tom i huvudet än vanligt!

Men jag vill att du ska veta en sak... här har du en vän!! Jag finns här, och jag känner igen mycket av det du beskriver hos mig själv. VI kan väl kämpa på tillsammans, eller...?

Sov så gott... och var rädd om DIG!

En mycket varm kram i tanken till dig just nu...

Elisabeth sa...

Tittar bara in, och ser om du skrivit någe på senaste tiden. Jag tänker ofta på dig...

Varm kram...