I frustrationen är det bara tomhet

Tom var precis så jag kände mig igår. Tom, livstrött, frustrerad, uppgiven, sorgsen och bara helt utsliten mentalt. Idag känns det lite bättre och näsan är nu återigen ovanför vattenytan även om jag trampar vatten som en galning under ytan för att ens ha den där.

Disa är min hund, min kärlek och mitt underbara stöd. Hon älskar mig alltid och jag är så tacksam för att hon finns i mitt liv igen. Hur kunde jag tro att jag skulle må bra utan henne? Vilken tur att jag har fina vänner som insåg att vi behöver varandra för att må som allra bäst. Tack Emma och Ange, jag älskar er nog allt lite extra ska ni veta.

Disa, 2 år

Tomheten som kommer av frustrationen är rubriken, låt oss återvända till den. Vad kommer då frustrationen av? Jo, den kommer av en lång räcka tillkortakommanden i mitt liv. Nu ska jag vara ful i mun, den där djävla fibromyalgin som gjort mitt liv surt, i första hand. Jag orkar ju inte en bråkdel av vad mitt hjärta vill och det gör mig galen. Inget positivt tänkande i världen har effekt på eländet heller.

Jag hade tänkt att skriva något mer men just nu är jag blockerad. Med lite tur återkommer jag senare med något klokt att säga. Det blir inte bättre än så här just nu.

XOXO