Jag tyckte att jag kände mig trygg men plötsligt så känner jag hur jag far bakåt. Jag kommer ihåg att jag tänker att jag tog ju emot mig i alla fall när greppet med armbågarna i den halkiga täckjackan mot isen släpper. Med ett högt strupljud, dunsar jag i backen först med revbenen och sedan med bakhuvudet. Sally hoppar till av förskräckelse och jag tittar på henne medan jag måste sätta mig upp för att få igång andningen igen. Efter att ha dragit in luft så djupt jag kunde två gånger så kom den ljuva luften in i lungorna igen. Jag var ordentligt uppskrämd eftersom det hettar i hela högra sidan och det gör ont att andas. Två unga killar kommer och frågar om jag vill ha hjälp, men som jag är tjurig sa jag nej. De frågade hur det gick och bad mig vara försiktig. Killarna var ju såna där livsfarliga ungdomar födda av utlandsfödda föräldrar ni vet?! *ironi* Nåja, ordentligt darrig på benen kravlar jag mig upp, försäkrar Sally att det gått bra och återupptar promenaden hemöver igen.
Vi är ju rätt envisa i den här familjen och jag är ju inget undantag. När jag kom tillbaka med hunden gick jag ner i tvättstugan då jag lyckats tjata till mig att få hjälpa till med tvätten. Sedan städade jag badrummet, japp, det fick jag också tjata mig till att få göra. Min mor är den vi har ärvt vår envishet ifrån kan jag ju säga. Tur det, hur skulle vi ha klarat oss annars i livet.
Snart kommer min lillebror Daniel hit och det ska bli kul. Nu drar det ihop sig till lite umgänge med familjen. Helgen blir underbar med besök hos syrran på lördag och på söndag kommer mina vuxna barn hit för kortspel, brädspel och middag. Love it!
Jag har påbörjat mitt arbete med bloggen som jag ska ha för min utlandsflytt. När jag är redo kommer jag att publicera den. Jag har gett mig sjutton på att jag ska lära mig Wordpress så den kommer ligga där. Kan också meddela att jag tänkte skriva på engelska i den för att försöka bli bättre på det också. Practice makes perfect, ni vet.
