Translate

Visar inlägg med etikett familjen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett familjen. Visa alla inlägg

fredag, december 20, 2013

Härligt att röra på sig är det

Ibland blir det dock inte riktigt som man tänkt sig. Jag hade gått en lite längre bit med mammas hund Sally och var varm i kroppen och det var sådär alldeles lagom kallt och skönt ute. Igår var det blidväder och såklart  hade mycket smält undan. Jag hade gått hela vägen och känt att jag hade bra grepp då det var frostigt ovanpå isen och jag såg grus och kände bra grepp. I alla dessa positiva känslor så skulle jag vända av in på en annan gångväg med hunden och flexikopplet i ena handen.

Jag tyckte att jag kände mig trygg men plötsligt så känner jag hur jag far bakåt. Jag kommer ihåg att jag tänker att jag tog ju emot mig i alla fall när greppet med armbågarna i den halkiga täckjackan mot isen släpper. Med ett högt strupljud, dunsar jag i backen först med revbenen och sedan med bakhuvudet. Sally hoppar till av förskräckelse och jag tittar på henne medan jag måste sätta mig upp för att få igång andningen igen. Efter att ha dragit in luft så djupt jag kunde två gånger så  kom den ljuva luften in i lungorna igen. Jag var ordentligt uppskrämd eftersom det hettar i hela högra sidan och det gör ont att andas. Två unga killar kommer och frågar om jag vill ha hjälp, men som jag är tjurig sa jag nej. De frågade hur det gick och bad mig vara försiktig. Killarna var ju såna där livsfarliga ungdomar födda av utlandsfödda föräldrar ni vet?! *ironi* Nåja, ordentligt darrig på benen kravlar jag mig upp, försäkrar Sally att det gått bra och återupptar promenaden hemöver igen.

Vi är ju rätt envisa i den här familjen och jag är ju inget undantag. När jag kom tillbaka med hunden gick jag ner i tvättstugan då jag lyckats tjata till mig att få hjälpa till med tvätten. Sedan städade jag badrummet, japp, det fick jag också tjata mig till att få göra. Min mor är den vi har ärvt vår envishet ifrån kan jag ju säga. Tur det, hur skulle vi ha klarat oss annars i livet.

Snart kommer min lillebror Daniel hit och det ska bli kul. Nu drar det ihop sig till lite umgänge med familjen. Helgen blir underbar med besök hos syrran på lördag och på söndag kommer mina vuxna barn hit för kortspel, brädspel och middag. Love it!

Jag har påbörjat mitt arbete med bloggen som jag ska ha för min utlandsflytt. När jag är redo kommer jag att publicera den. Jag har gett mig sjutton på att jag ska lära mig Wordpress så den kommer ligga där. Kan också meddela att jag tänkte skriva på engelska i den för att försöka bli bättre på det också. Practice makes perfect, ni vet.

Snart så blir det middag här och det är bra för nu är jag hungrig. Det blir ris och kycklingwok, mums!

lördag, januari 29, 2011

Idag har varit en mysig dag...


Har varit på Barista med mina barn och min mor. Jag drack en himmelsk cappuchino med extra espresso shot jag njöt i fulla drag. Duktiga brudar där. Visst är det märkligt att man kan sitta där och njuta av gott fika och vips så har två timmar gått. Efter det bar det av ut i den fantastiska blåsten och in på Ica innan hemfärd för att proviantera till middagen som blev tacogratäng med sallad och hemgjord guacamole. Jättegott var det.

Nu smälter alla maten och vi ska om en stund spela Scene it på xboxen och lite kort sedan. Mysig lördagskväll med familjen m a o. Tänk nu är det en vecka sedan jag satt hemma och var nervös för min konsert/musikgudstjänst som jag skulle ha på söndagen. Det gick bra förutom att jag var nervös på de första två sångerna. Men efter det gick det geschwint...

Jag utmanade mig själv och fortsätter med det i vanlig ordning. Jag har fått en förfrågan att vara solist på annan ort och sjunga gospel i maj det ser jag fram emot jättemycket. Det känns som det rör på sig litegrann i a f. Trots tidigare erfarenhet så uppskattas jag nog ändå.

Imorgon är det pysselkväll i Attmar som gäller med smyckestillverkning. Jättekul det kanske man rentav får till ett schysst armband till mig själv det vore najs. Önskar er en fantastisk fortsatt helg...

peace

lördag, april 11, 2009

måndag, december 15, 2008

Har apont idag igen..



Jag har haft en period på en månad nu med mycket värk och stela leder i kroppen. Det gör mig trött, infektionskänslig och ännu mera trött. Det värsta är att värktabletter inte gör så stor nytta så det blir inte så att man kan ta udden av den heller.

Jag har mycket att vara glad för i livet och det är jag också. Jag är tacksam för tre härliga och skötsamma barn. Jag är tacksam för att jag har Christer i mitt liv. Jag är tacksam att jag har Christers två barn i mitt liv också. Jag är fortfarande förbluffad att jag får vara med i Körslaget. Det är inte synd om mig egentligen på så vis.

Det som lägger sordin över glädjen är ju dock smärtan och tröttheten. Jag önskar att jag vore frisk och stark igen.

Ikväll ska vi träffas och öva på de låtar vi ska sjunga i Körslaget det kommer bli ett välkommet avbrott. Det är alltid kul att träffa mina nya körvänner igen. Det ska bli kul och det ger mig alltid energi.

Ville bara klaga lite och få klämma ur mig det om värken till någon. Förlåt om jag tråkar ut er.

Massor med kramar,

//Harriet

söndag, oktober 26, 2008

Nu måste jag göra något...

Skönhet personifierad i Brigitte Bardot.


Jag håller på att söka mig ett jobb. Jag är less på att ha det så här och jag måste göra något för att förändra min situation. Så är det helt enkelt. Jag står inte ut med att hela tiden leva knappt och få leva från paycheck till paycheck. Något nytt måste till. Jag är beslutsam och är på väg nu.


Jag är trött på att leva under konstant ekonomisk press och har förstått att det tar massor på mina krafter det också. Då jobbar jag hellre och slipper det - i värsta fall får man väl sova på helgerna då. Jag ska lägga alla mina krafter på jobb, familjen och på Gud. Det är fullt tillräckligt för mig.


Christer och barnen (hans och mina) är det viktigaste som finns och jag ska göra vad jag kan för att vi ska få det så bra som möjligt. Jag kommer kämpa tills mina fingertoppar är blodiga för att få ett bättre liv. Vi är värda allt gott och det börjar hos mig själv. Jag måste göra en stor ansträngning och JAG måste ta ansvar för mitt liv.


Har sökt tre toppentrevliga jobb nu som jag ser kommer ge mig mycket som människa och få möta många människor dessutom. Jag känner mig redo och nu måste jag vara redo.


Jag är faktiskt en person med mycket livserfarenhet och har en lång historia av ansvar med mig. Nu räcker det.


Jag kan, jag vill och jag klarar av det.


Nu går jag en ny framtid till mötes... en framtid med ny familj och med nya förutsättningar. Det känns härligt.


//Harriet

lördag, september 20, 2008

Fick ett tänkvärt mejl av min vän Karin.



Läs detta och tänk på innebörden i texten - jag tycker att det är viktigt.


Majonnäsburken och två koppar kaffe

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full.Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i
burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'.

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.

Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.

Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsaoch annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.

Småstenarna representerar andra saker som betyder något , som hem, jobb och bil.

Sanden representerar allt annat - småsakerna.
Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen.

Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.

Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad.

Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om "golfbollarna" först - sakerna som verkligen betyder något.

Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.

Professorn log och sade, jag är glad att du frågar.

Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.

Betrakta denna berättelse och ta den till er. Skicka den gärna vidare till en vän eller nära anhörig som betyder mycket för er!


//tänkarmamman

måndag, juni 30, 2008

Ny kärlek är både härlig och svår...

Favoritmännen i mitt liv: Med ryggen hitåt min son Jonas snart 18 år, till höger Jesper snart 19 år och framifrån min pojkvän Christer som låter sig väl smaka av middagen igår.

Fr v: Jesper, Jonas och så ser man Christers händer.

Familjen och relationer är verkligen det som är viktigast i en människas liv. Det är så lätt att det kan bli tokigt om man inte är empatisk och lyhörd. Ärlighet är också så klart top 3.


Kärleksrelationen till en man/ kvinna i sitt liv:
Det är ganska tufft innan man har hittat sätt att tala med varandra. Innan man vet vad den älskade riktigt vill och vad han/hon säger. Det är en balansgång som kan göra en tokig i början. Härligt svårt och väldigt pirrigt och intressant.



Det är saker man bara vill skrika ut egentligen, andra saker man bara önskar man kunde kläcka ur sig för att få det sagt i klarspråk. Saken är helt enkelt den att jag har lyckats hitta guldkornet i öknen. Såna män som min Christer finns rent statistiskt inte. Jag är förbluffad, glad och lycklig skulle jag faktiskt drista mig till att säga.




Tänk att kärleken verkligen finns därute för alla - den hittade ju faktiskt även mig.




I mina mörkaste stunder planerade jag nästan för att sätta mig i mitt hus utan el, elda ved och bo med katter efter barnen flyttat hemifrån. Jag skulle blivit Viskans kattant med hela Sundsvalls Kommun.




Helt galet men alldeles sant,




//lyckligtrotsallt mamman