Tänk att jag fortfarande är så påverkad...

Jag känner mig fortfarande rätt knäckt och är fortfarande ganska rädd att sjunga i kör, lovsångsteam och solo. Numer känner jag bara viss frihet och glädje att sjunga under gudstjänsten. Det är en stor sorg i mitt liv. Jag är rädd för människor som behandlar mig illa och det känns som ett stort svart hål inombords när jag tänker på att hänge mig i ett större sammanhang igen.

Jag saknar sångglädjen och glädjen i att det är fullt tillräckligt att jag är den jag är. Att min röst är bra och att det faktiskt lönar sig att vara omtänksam, ärlig och rak mot sin omgivning. Rättvisa i samhället får jag aldrig men jag tycker ändå att det borde finnas lite mer empati och kärlek människor emellan i kristna sammanhang.

Jag kunde till exempel inte gå på en härlig lovsångs och danskväll häromkvällen då jag visste att en person som behandlat mig mycket illa skulle vara där. Detta trots att jag inte vill något hellre än att trivas och sjunga igen.

MEN jag duger inte som den människa jag är - DET är helt klart. Tyvärr så är det så...
Jag gråter inombords utav det svek jag känner då jag vet att många andra människor reagerar som jag men inte vågar göra något åt det - eller - ens vågar hålla med mig.

Jobbigt i detta fallet just nu....

Johanna och skolan 2

Igår mejlade jag till barn- och elevombudsmannen angående Johannas situation. Idag vidarebefordrades brevet till Skolinspektionen. Kanske någon mer än jag tycker att hennes situation är djupt allvarlig? MEN jag vet att jag inte kan dra för stora växlar på detta utan att jag får fortsätta att kämpa för min dotters skull.

Vi har ju ändå:

FN:s barnkonvention
Skollagen
Skolverkets särskilda handlingsplan som antogs av regeringen 2007
SOL

Dessutom har vi ju - fast kommunen saknar det - känsla för rätt och empati som borde innebära att man ser till hennes särskilda behov.

MEN återigen i Sundsvalls Kommun är det Socialdemokraterna och Miljöpartisterna som styr - måste kännas pinsamt för Sossarna som skanderade att: Alla ska med! När man helt uppenbart skiter i en funktionshindrad ung kvinnas behov, rättigheter och samma möjlighet till en bra skolgång.

Mer kan ni läsa här, här och här. Om du har tid kan du också läsa var Barnombudsmannen föreslår i ämnet.

Här ett utdrag ur deras arbete:

/.../En stor brist i skollagen idag är att den lämnar öppet för diskriminering av elever med funktionshinder. Det finns inga uttryckliga krav i lagstiftningen på att skolans lokaler och utrustning ska erbjuda alla elever samma tillgänglighet. Samhället måste se till att barn med funktionshinder får samma rätt till utbildning som andra barn genom att uppväga skillnader i förutsättningar för att tillgodogöra sig den utbildning som alla barn har rätt till. Skolor kan idag neka att ta emot en elev om det skulle innebära betydande ekonomiska eller organisatoriska svårigheter för kommunen att ta emot eleven. Detta innebär sammantaget exempelvis att elever med funktionshinder kan diskrimineras vid antagningen till en viss skolenhet. Det gör också att kommuner saknar incitament att anpassa sina skollokaler exempelvis när det gäller tillgängligheten för elever med funktionshinder. Barn med funktionshinder får inte samma valmöjlighet som andra barn att välja skola. I värsta fall finns ingen skola som är anpassad och då går barnet miste om rätten till en likvärdig utbildning. Detta är oacceptabelt och står inte i överensstämmelse barnkonventionen.

Elever med funktionshinder måste enligt Barnombudsmannen ha möjlighet att välja skola på samma sätt som andra barn har. De elever som är i behov av skolskjuts på grund av ett funktionshinder bör alltid ha rätt till det. Rätten till skolskjuts ska vara kopplad till elevens funktionshinder och inte till elevens val av skola. Detta bör tydliggöras i lagen. En elev som på grund av ett funktionshinder har rätt till skolskjuts måste ha rätt att behålla sin skjuts vid val av annan skola. /.../

Ja, jag säger då det - vad är det jag har hävdat hela tiden då?